Man eller mus.

Häromdagen kom jag att tänka på rädslor när jag gick på en hög bro, inte för att jag är rädd för höjder men vissa är det. Samtidigt finns det många som är rädda för spindlar och andra kryp. Sen har vi folk som är rädda för t.ex. hundar och detta sägs ofta bero på skrämmande hundupplevelser som barn.

 

Jag började fundera på vad jag är rädd för. Inte hundar, inte höjder, inte spindlar eller andra kryp. Till slut kom jag på en sak som jag aldrig trodde att jag var rädd för. 

 

För ett tag sedan skulle jag hjälpa ett par polare att fånga en chinchilla som rymt ur sin bur. När jag kommer in i lägenheten möts jag av en massa svarta riskorn, fast det var inte riskorn utan chinchilla-bajs. Och det fanns inget slut på allt detta bajs. Förmodligen en miljon bajskorn. Grose. Till och med i vattenkokaren på hyllan låg det bajs. Men bajset är jag inte rädd för.

 

Väl inne påbörjades jakten på den lilla rackaren. För dem som inte riktigt vet vad en chinchilla är så kan man likna den vid en mus eller råtta i en hårboll, liten o till synes ofarlig. Först jagade vi runt den och försökte skrämma den åt någons håll i tron om att det bara var att fånga den... fel tänkt.

 

Sen kom vi givetvis på att det var smart att tränga in den i ett hörn. Sagt och gjort. Vi var tre och jag fick ta hand om vänsterflanken. Allt gick ganska bra tills att den bestämmer sig för att testa ta sig ut på min kant.

 

Då händer en sak som jag inte väntat mig. När den lilla rackaren rusar mot mig med ondhet i blicken och med sina huggtänder i största hugg, hoppar jag med ett tjejtjut (om jag får använda det uttrycket) upp och ur vägen. Där och då var jakten över för min del och jag tog åskådar rollen istället. Egentligen tycker jag att denna händelse är ganska pinsam men jag står för det. 

 

Så nu vet ni min akilleshäl. Klä ut er till chinchilla så kan ni förmodligen skrämma skiten ur mig... på riktigt.

 

Personerna i denna text är fiktiva :D


Trevlig och otrevlig

Livet går upp och ner och ibland går det inte lika mycket upp som ner, Då kan man ibland känna sig lite jävlig och inte ha så stor lust att vara trevlig. Det här med att vara trevlig är ju jätteviktigt. Som vuxen människa förutsätter man att alla ska vara trevliga mot varandra även fast man ibland inte har lust. Nu kommer man till den jobbiga biten.. För hur otrevlig kan man vara för att anses vara taskig? Detta beror på hur trevlig personen brukar vara. Så om personen i vanliga fall är jättetrevlig och får för sig att inte vara lika trevlig denna dag så anses det mer stötande än när en människa som i vanliga fall inte är så trevlig inte är det denna dag heller. Så vad innebär detta då? Jo att de som brukar vara trevliga måste vara trevliga för att nån inte ska bli förolämpad och de som brukar vara otrevliga kan fortsätta vara det utan att någon bryr sig. Det måste ju vara så att den som är trevlig ändå tjänar mest i längden.

Men nu vänder jag på det och tänker om en trevlig person vill bli extra uppskattad en dag och ska göra något trevligt så blir också det svårare för den trevlige än för den otrevlige. Alla blir ju så glatt överraskade av att den otrevlige är trevlig så då blir det väldigt uppskattat och när den trevlige gör en trevlig gärning så är det också som vanligt inget man behöver tänka extra på.

Eller funkar det så? Eller kanske blir den otrevliges trevliga gärning inte accepterad för att det verkar falskt när han inte visar sin naturligt otrevliga sida. Eller är det den trevlige som är falsk för att i grund och botten så är vi alla lite otrevliga inombords? Det är väldigt lurigt det här med att vara trevlig mot folk.

Possitivt och negativt

Jag tror att livet är ungefär lika bra och dåligt för de flesta. Det handlar bara om hur man ser på livet. Igår så råkade jag bläddra förbi Veteran TV och såg där när Özz Nujen var i Kurdistan och intervjuade ett gammalt par. De hade förlorat 5 barnbarn under Saddams regim och blev nu vid 80 års ålder tvungna att jobba på en åker för att försörja deras kvarlevande 4 barnbarn. Hon berättade att hennes tårar torkat och att hon inte hade några tårar kvar. Under intervjun såg de inte alls ledsna ut och hon berättade också att hon antagligen inte skulle gråta om någon mer dog. Det var ett extremt fall men jag kom ändå att tänka på hur patetisk man är när man sedan sitter hemma och är arg över en tenta som gått åt skogen. Vafan.. det är väl ingenting när precis allting annat är på topp. Då vet man att man valt fel synsätt. Är man aldrig nöjd? Kan man inte börja se allt på ett possitivt sätt.. En tenta går åt helvete och då tänker du "då får jag chansen att lära mig mer", du trampar i hundbajs och tänker "detta kan jag skratta åt med mina kompisar", och en tjej säger att du inte är rätt för henne och du tänker "det var väl tur att det inte blev nåt om hon ändå inte tyckte om dig". Omöjligt att du hamnar i några gräl för du bara ler och ingen tar dig på allvar.

Men detta kan ju inte heller va så bra för då har man helt enkelt slutat bry sig om sitt liv. Sitt liv (vilket inkluderar alla andra i sin närhet och sin omgivning) är egentligen det enda man kan bry sig om. Om man då inte är negativ till det dåliga som händer så lever man ju inte på riktigt. Då befinner man sig i en fasad som utstrålar något man inte känner. Så det handlar nog om hur mycket energi man lägger på det possitiva och det negativa i vardagen. Hur mycket det är har jag nog inte lyckats fundera ut. Man ska iaf försöka att strunta i allt dåligt som man inte kan göra någonting åt!


Nedkopplad

Senaste veckan känns det som att jag har varit helt avskärmad från omvärlden. Min huvudsakliga koppling till omvärlden sker via internet eller mobiltelefon. Nu har jag varken eller. Kan ni tänka er det. Hur beroende är man av dessa? För mig känns det som det mest naturliga att ha båda eller i alla fall ena eller andra.

Hur klarade man sig innan internet och mobiltelefoner blev vanligt i hemmen. Då fick man ringa med den fasta telefonen och hoppas på att någon var hemma. Och var man tvungen att vänta på något viktigt samtal så var man tvungen att stanna hemma och vänta.

Och Internet då? Hur fick man tidigare reda på att någon hade fet fest på gång om man inte hade MSN eller Facebook osv. Man kan inte ha haft bra koll på omvärlden.

Om man var sugen på en Tv-kväll eller något ringde man då hem till en efter en och hoppades på att de var hemma. Känns som att det blev stora telefonräkningar eller så planerades saker i god tid. Att vara impulsiv kan ha varit svårt. Nu kan man sätta på datorn och få reda på allt som händer eller så kan man slänga iväg ett SMS och ha full kontroll på läget.

Nu har man ju chansen att kommunicera med folk man inte är så tajt med på typ MSN om denne råkar vara online. Men kan denna sporadiska kommunikation skilja sig från då-tidens kommunikation? Förr ringde man antagligen mer sällan men då hade man förmodligen planerat lite vad som skulle pratas om. Nu blir det nog lite mer ytligt eller?
Vad vet jag.

Testa stäng av mobil och internet i ett par dagar så vet ni hur det känns

P.S. Att som den enda väckarklocka använda mobilen (och den är borta) ställer bara det till det en del D.S.

Live hard, die old

Vill man leva tills man är 100? Har jag tänkt på mycket och det beror väl egentligen mest på hur livet ser ut då. Jag skulle kunna tänka mig att leva så länge jag inte lider av det men hur kul brukar egentligen livet vara efter att man blivit 80. Sakta men säkert återgår man till ett stadie där man måste passas upp som ett litet barn. Det börjar med att man inte vill gå ut ensam och fortsätter sedan med att någon annan får vända på en när man sover. Demens, är också något av min värsta skräck, att inte kunna minnas de som man alltid älskat. Det var det negativa. För att de som är lite pigga och även modiga skulle kunna avsluta sina år med dunder och brak. De kan egentligen göra vad som helst och med mindre skräck för att missa något då de förhoppningsvis levt ut det mesta av sitt liv. De kan ta de risker som man kanske inte borde göra som ung, ex. ta droger (kanske t o m på bekostnad av staten=) och åka till helt galna platser i världen där man bör fara för sitt liv. De som inte är så modiga kan ju göra mer vardagliga galenskaper som att snatta, prata med okända människor (eller osynliga människor), och ta sin tid att göra livet härligt eller förjävligt för andra. Jag tycker egentligen att det borde finns "farmor och farfar på stan".

Men sanningen verkar ju vara sån att ju äldre man blir, desto fegare och försiktigare blir man också. De flesta hamnar på ett ålderdomshem där de blir tvingade att se program som Singing Bee eller Bingolotto och matade med halvfabrikat från Sodexho. Jag skulle vilja att gamlingarna skaffade sig lite guts och levde ut sina liv som om de vore riktiga hjältar.



Alejandro Fuentes Bergström



Vill tipsa er alla om den lilla apan Alejandro Fuentes Bergström. Kan inte sluta skratta åt det här.  Vem är den här lilla apan?

Tandkräm

Jag är en person som ibland lider av beslutsångest över små vardagliga beslut. Jag vill alltid ha ett resonemang till varför jag väljer som jag gör. I de flesta fall är det enkelt att fatta beslut, när urvalet skiljer sig markant och man redan har gjort beslutet tidigare så blir det enklare i vardagen. Men fortfarande finns det varor där jag ännu inte bestämt mig för någon personlig favorit. Dagens jobbiga vara att handla blev tandkrämen. Tror inte att det finns nån vara i världen där man har så många olika val och där ändå produkten verkar exakt densamma. Jag valde ganska snabbt colgate, men när jag hade valt det märket så fanns det fortfarande colgate flour active, colgate sensation white, colgate max fresh, colgate sensitive, colgate oxygen, colgate sensitive whitening, colgate time control, colgate sensitive multiprotection, colgate 2in1, colgate tandsten kontroll plus whitening, colgate blå mint, colgate total, cogate herbal whitening, colgate triple action och colgate karies kontroll att välja mellan.

Jag menar vem vill ha colgate sensitive men utan multiprotection eller colgate whitening utan tandsten kontroll plus? Det känns ju som multiprotection och tandsten kontroll inte kan ha en negativ effekt eller?

Om  någon undrar så valde jag colgate total. Colgate flour-active-sensation-white-max-fresh-sensitive-oxygen-time-control-multiprotection-2in1-tandsten-och-karies-kontroll-herbal-whitening-blå mint-triple action-plus fanns ju tyvärr inte.


Grannarnas dag

På P3 tidigare idag fick jag veta att det var grannarnas dag igår. Här i Skövde har jag inte så bra koll på mina grannar som jag har haft på tidigare. Det kanske kan bero på att folk som bor här (t.o.m. jag) är rätt folkskygga av sig. Ni vet klassikern med att titta i nyckelhålet innan man går ut för att undvika möten eller halvspringa ner till tvättstugan. Studenterna här kan inte ens få ur sig ett hej.


Men jag ska försöka bli en bättre granne och i alla fall ta bort luddet i torktumlaren.



RSS 2.0