Jul jul strålande jul
Ja nu är det återigen juletider. Skinkan står på bordet och granen grön och grann i stugan. Visst är det härligt att få vara ledig å chilla med familjen (vissa får iofs jobba även julhelgen). Men varför går vi igenom allt detta besvär? (Det är ju inte så att alla tror på tomten liksom.) Massa jobb:
1. Granen ska pyntas... vänta... varför har vi en gran inomhus, det är ju ingen blomma direkt?
2. Förr eller senare, oftast senare, ska det köpas klappar till folk som säger att de inte önskar sig något (Ofta så får man suga ur familjen vad dom ska ha, sen ska man ut å söka reda på det).
3. Det ska bakas mer än det normala.
4. Sen väl på julafton ska det kollas på Kalle Anka... som vi gjort varje år.
5. Julmiddag, det är något utöver det vanliga. Man har massa mat; skinka, janssons, prinskorv, köttbullar, sill och massa annat. Typ allt som man ätit under resten av året men nu äter man det samtidigt. Fan va coolt.
6. Tomten kommer förhoppningsvis också och delar ut de klappar man köpt till varandra, ofta vet man redan vad man ska få (ibland sådant som man vill ha till och med).
Jag förstår småbarnsfamiljer, då är det bra att kunna hota elaka ungar med att dom inte får julklappar om de inte är snälla (för tomten får ju veta allt man gör). Helt perfekt.
Alla dessa ansträngningar har sina fördelar och ganska najs till en viss utsträckning. Man får klappar, vilka ibland överraskar en. Maten är god men det blir för mycket oftast. Man kan ta det lugnt och umgås (om folk inte jobbar eller annat). Och så är det ju faktiskt "tradition" (vi har ju gjort det varje år). Frågan är om man inte skulle kunna göra något annat speciellt eftersom man firar något utan att egentligen tro på det.
Men det är ju en bra anledning att supa på juldagen och annandagen. Skål för det.
God Jul
