GENERATION Y

De senaste åren har de flesta företag gjort sig en förtjänst av att med hjälp av teknologin börjat utbilda sina kunder att sköta fler av sina ärenden själva. Servicen kan man säga har tagit en annorlunda väg och sköts nu nästan alltid av datorer. Det senaste som bytts ut är kassörskorna i matvaruaffärer. Jag kan inte låta bli att bli lite ledsen på hur självständigt allting ska ske nu för tiden. Man kan från och med nu leva ett helt liv och slippa byta ett endaste ord med någon människa om man så vill. Tvång att kommunicera har i många fall varit ett sätt för folk att knyta band till varandra. Jag kan inte ens börja föreställa mig hur många vänskapsband som uteblir för att vi nu kan göra allt på egen hand. Datorn har iof också gjort det möjligt för jättemånga att träffa folk genom nätet osv. men ju mer jag tänker på hur mycket tid vi spenderar med våra datorer istället för med varandra så känner jag lite oro. Behöver man mänsklig närhet eller räcker det kanske egentligen med att få lite kommunikation av en kompis på msn? Det tror jag inte men frågan jag ställer är väl egentligen hur långt det hjälper. Hjälper det mer om jag har fler kompisar på msn? Efter hur lång tid kommer man bli så kärlekssjuk av brist på människor att man behöver medicinera sig med kramar? och hur många kramar kommer då behövas?

lägger in ett youtubeklipp som egentligen inte har mycket med mitt inlägg att göra men som är väldigt roligt