Nedkopplad
Senaste veckan känns det som att jag har varit helt avskärmad från omvärlden. Min huvudsakliga koppling till omvärlden sker via internet eller mobiltelefon. Nu har jag varken eller. Kan ni tänka er det. Hur beroende är man av dessa? För mig känns det som det mest naturliga att ha båda eller i alla fall ena eller andra.
Hur klarade man sig innan internet och mobiltelefoner blev vanligt i hemmen. Då fick man ringa med den fasta telefonen och hoppas på att någon var hemma. Och var man tvungen att vänta på något viktigt samtal så var man tvungen att stanna hemma och vänta.
Och Internet då? Hur fick man tidigare reda på att någon hade fet fest på gång om man inte hade MSN eller Facebook osv. Man kan inte ha haft bra koll på omvärlden.
Om man var sugen på en Tv-kväll eller något ringde man då hem till en efter en och hoppades på att de var hemma. Känns som att det blev stora telefonräkningar eller så planerades saker i god tid. Att vara impulsiv kan ha varit svårt. Nu kan man sätta på datorn och få reda på allt som händer eller så kan man slänga iväg ett SMS och ha full kontroll på läget.
Nu har man ju chansen att kommunicera med folk man inte är så tajt med på typ MSN om denne råkar vara online. Men kan denna sporadiska kommunikation skilja sig från då-tidens kommunikation? Förr ringde man antagligen mer sällan men då hade man förmodligen planerat lite vad som skulle pratas om. Nu blir det nog lite mer ytligt eller?
Vad vet jag.
Testa stäng av mobil och internet i ett par dagar så vet ni hur det känns
P.S. Att som den enda väckarklocka använda mobilen (och den är borta) ställer bara det till det en del D.S.
Hur klarade man sig innan internet och mobiltelefoner blev vanligt i hemmen. Då fick man ringa med den fasta telefonen och hoppas på att någon var hemma. Och var man tvungen att vänta på något viktigt samtal så var man tvungen att stanna hemma och vänta.
Och Internet då? Hur fick man tidigare reda på att någon hade fet fest på gång om man inte hade MSN eller Facebook osv. Man kan inte ha haft bra koll på omvärlden.
Om man var sugen på en Tv-kväll eller något ringde man då hem till en efter en och hoppades på att de var hemma. Känns som att det blev stora telefonräkningar eller så planerades saker i god tid. Att vara impulsiv kan ha varit svårt. Nu kan man sätta på datorn och få reda på allt som händer eller så kan man slänga iväg ett SMS och ha full kontroll på läget.
Nu har man ju chansen att kommunicera med folk man inte är så tajt med på typ MSN om denne råkar vara online. Men kan denna sporadiska kommunikation skilja sig från då-tidens kommunikation? Förr ringde man antagligen mer sällan men då hade man förmodligen planerat lite vad som skulle pratas om. Nu blir det nog lite mer ytligt eller?
Vad vet jag.
Testa stäng av mobil och internet i ett par dagar så vet ni hur det känns
P.S. Att som den enda väckarklocka använda mobilen (och den är borta) ställer bara det till det en del D.S.
Kommentarer
Trackback