Man eller mus.
Häromdagen kom jag att tänka på rädslor när jag gick på en hög bro, inte för att jag är rädd för höjder men vissa är det. Samtidigt finns det många som är rädda för spindlar och andra kryp. Sen har vi folk som är rädda för t.ex. hundar och detta sägs ofta bero på skrämmande hundupplevelser som barn.
Jag började fundera på vad jag är rädd för. Inte hundar, inte höjder, inte spindlar eller andra kryp. Till slut kom jag på en sak som jag aldrig trodde att jag var rädd för.
För ett tag sedan skulle jag hjälpa ett par polare att fånga en chinchilla som rymt ur sin bur. När jag kommer in i lägenheten möts jag av en massa svarta riskorn, fast det var inte riskorn utan chinchilla-bajs. Och det fanns inget slut på allt detta bajs. Förmodligen en miljon bajskorn. Grose. Till och med i vattenkokaren på hyllan låg det bajs. Men bajset är jag inte rädd för.
Väl inne påbörjades jakten på den lilla rackaren. För dem som inte riktigt vet vad en chinchilla är så kan man likna den vid en mus eller råtta i en hårboll, liten o till synes ofarlig. Först jagade vi runt den och försökte skrämma den åt någons håll i tron om att det bara var att fånga den... fel tänkt.
Sen kom vi givetvis på att det var smart att tränga in den i ett hörn. Sagt och gjort. Vi var tre och jag fick ta hand om vänsterflanken. Allt gick ganska bra tills att den bestämmer sig för att testa ta sig ut på min kant.
Då händer en sak som jag inte väntat mig. När den lilla rackaren rusar mot mig med ondhet i blicken och med sina huggtänder i största hugg, hoppar jag med ett tjejtjut (om jag får använda det uttrycket) upp och ur vägen. Där och då var jakten över för min del och jag tog åskådar rollen istället. Egentligen tycker jag att denna händelse är ganska pinsam men jag står för det.
Så nu vet ni min akilleshäl. Klä ut er till chinchilla så kan ni förmodligen skrämma skiten ur mig... på riktigt.
Personerna i denna text är fiktiva :D
