GENERATION Y

Livet går upp och ner och ibland går det inte lika mycket upp som ner, Då kan man ibland känna sig lite jävlig och inte ha så stor lust att vara trevlig. Det här med att vara trevlig är ju jätteviktigt. Som vuxen människa förutsätter man att alla ska vara trevliga mot varandra även fast man ibland inte har lust. Nu kommer man till den jobbiga biten.. För hur otrevlig kan man vara för att anses vara taskig? Detta beror på hur trevlig personen brukar vara. Så om personen i vanliga fall är jättetrevlig och får för sig att inte vara lika trevlig denna dag så anses det mer stötande än när en människa som i vanliga fall inte är så trevlig inte är det denna dag heller. Så vad innebär detta då? Jo att de som brukar vara trevliga måste vara trevliga för att nån inte ska bli förolämpad och de som brukar vara otrevliga kan fortsätta vara det utan att någon bryr sig. Det måste ju vara så att den som är trevlig ändå tjänar mest i längden.

Men nu vänder jag på det och tänker om en trevlig person vill bli extra uppskattad en dag och ska göra något trevligt så blir också det svårare för den trevlige än för den otrevlige. Alla blir ju så glatt överraskade av att den otrevlige är trevlig så då blir det väldigt uppskattat och när den trevlige gör en trevlig gärning så är det också som vanligt inget man behöver tänka extra på.

Eller funkar det så? Eller kanske blir den otrevliges trevliga gärning inte accepterad för att det verkar falskt när han inte visar sin naturligt otrevliga sida. Eller är det den trevlige som är falsk för att i grund och botten så är vi alla lite otrevliga inombords? Det är väldigt lurigt det här med att vara trevlig mot folk.